Han är poppis den där Norén

Har ju inte hunnit läsa ut Noréns s.k. ”Svarta Tegelsten” på 1600 sidor ännu och den måste vara tillbaka till Biblioteket imorgon. Går inte att låna om eftersom så många andra vill ha den. Alla exemplar är reserverade runtom i hela stans olika bibliotek ett bra tag framöver. Det är förjävligt.

——-
Andra bloggar om: Lars Norén, En dramatikers dagbok, bibliotek

Försoning

Trehundra kronor var vad jag hade med mig i beredskap till biblioteket, tillsammans med den bok jag ”lånat” under åtta års tid. Hade liksom förberett mig på att det hela skulle ligga någonstans i den prisklassen. Nu gick jag naturligtvis inte bara dit för att uppvisa en plötslig godhet utan även i egoistiskt syfte: så jag kan börja låna igen (dock utan några som helst nya avsikter med att behålla dem så länge igen, kan jag väl tillägga).

Så jag klev in med huvudet under armen av skam (med all rätt!) och plånboken med de trehundra förberedda och uttagna kronorna i handen, redo för att sona (och försonas med) mitt brott.

Jag: Vad blir det?
Bibliotekarien: Ja, denhär har du haft i så många år att den inte står med i registret längre.

 

Förvånad över att man kan ha en bok så länge att man inte behöver betala övertidsavgift gick jag ut med en blandning av stumhet och lättnad.