Något slags

Året är 1903. En tid då kvinnor inte ens sitter på rätten att rösta. Svårt för en själv att ens kunna förstå sig på en sån period ordentligt men på den nivån är det.
-Det här året sitter en författarinna, Selma Lagerlöf, och skriver som aldrig förr. Och det är inte bara böcker hon försöker få ihop. Nej, där skrevs en hel del annat också under denna epok. Inte minst till Valborg Olander. Olander hade dessvärre börjat tröttna på att Selma inte gav henne tillräckligt med tid och skrev tillslut att hon sökt en tjänst i Stockholm som hon tänkte ta. Men Selma ville inte ha henne så långt borta som i Stockholm och blev rasande. Något hon gav uttryck för i ett upprört, och oerhört underhållande brev, där hon är så arg. Så arg:

”Om jag såge någon lycka för dig i det du vill göra skulle jag ej skrifva, nu gör jag det ändock därför att vi stå till hvarandra i mycket närmare förhållande än vanliga vänner. Jag känner mig så förenad med dig att jag tycker du begår något slags äktenskapsbrott, då du bryter med mig.”

”Något slags..” Jag menar? Det är ju ett fantastiskt deklarerande och formulerande, detta. I en tid 100 år innan det samkönade äktenskapet trädde i laga också. Roligt att sånt här finns bevarat.

Vem är den sanna häxan? Finns hon?

I sökandet efter en kalender igår stannade jag upp vid en hylla som gick under ”samhällsvetenskap” på Akademibokhandeln. Där stod boken ”Sanningen om Gömda” i ett hörn. Jag tog upp den, höll den, såg på författarnamnet och tänkte: ”En sån häxjaktcirkus du dragit igång, Antonsson. Man kan undra vem som tjänar mest på det i det långa loppet: Du (och din nyfinansierade Bror Duktig-blogg) eller Marklund?”

Fan vet, det har pendlat, men ska debatten fortsätta sjunka till avgrundsnivåer är det bara att gratulera den sistnämnda som kommer kamma hem vinnarpokalen. För egen del känns det som att det kvittar vilken slutriktning det får när luften tagit slut och fackeltågsmobben inte längre orkar gama, hetsa, dreva, heja på och dunka varandra i ryggen mer. Huuut!

——
Andra bloggar om: gömda, Liza Marklund, Monica Antonsson, häxjakt, drev

Hurra för Selma Lagerlöf

Idag fick jag klart för mig att det är 150 år sen Selma Lagerlöf föddes. Det kanske man egentligen bör fira genom att handla lite litteratur som återger en hel del av den långa brevkontakt hon ska ha haft med två sk. ”nära väninnor”? En av dessa kallade hon t.o.m. för sin ”författarhustru” och det känns ju onekligen som att hon både använde sig av en humor och levnadsstil lite..före sin tid…så att säga…