Fleetwoodsen globar imorgon

Imorgon smäller det ordentligt, men har nog ännu inte riktigt förstått på allvar att man blir en av dom som ska sitta där och få uppleva Fleetwood Mac i Globen. Och ska man liksom få lyckan att höra Stevie Nicks (som ingår i topp-5 av musikgudinnorna i ens liv) i realtid under ett och samma tak? Ofattbart.

Igår spelade dom i Köpenhamn och jag tittade igenom låtlistan som kördes då och den lär ju se likadan ut här:
”Dreams” (en av tidernas absolut bästa låtar, alla kategorier) finns med, ”Big love” (från Tango In The Night-albumet) finns med…”Gold dust woman”, ”The chain”, ”Oh well!”, ”I’m so afraid” och ”Rhiannon” finns med. Ja, t.o.m. Stevies ”Stand back”, från soloalbumet Wild Heart, är där.

Dethär ser väldigt lovande ut! Även om jag såklart kommer sakna Christine Mcvie’s närvaro + lite magilåtar (typ; ”Seven wonders”, ”Affairs of the heart” och ”Honey hi”).

♪ !

——–
Andra bloggares åsikter om Fleetwood Mac, Stevie Nicks, Globen, konsert, musik, Christine McVie

Svisch

Så kom hösten. Svisch, sa sommaren.

Mera Emily Gilmore

Har äntligen fått tillgång till fler Emily Gilmore-avsnitt. Och häromkvällen var hon så arg över att ha blivit inlåst (av vad hon trodde var sin man, som det liggs i skilsmässa med) att hon
d r o g  a v  s i g  k j o l e n och hasade sig ut genom ett fönster! Jag dog av chock och skratt. Man brukar säga att hösten är mörk men denhär människan gör den definitivt ljusare.

Höstens tid

Löven börjar synas alltmer på marken och elementen har, från att ha varit iskalla, återfått lite av den värme som räddar från att frysa ihjäl under vintrarna. Säkra tecken på att en kallare halvårsperiod är att vänta. Varje gång, just denhär tiden på året, undrar jag hur man egentligen ska lyckas orka den vinter som komma skall men på något sätt gör man det ju. Åtminstone de allra flesta av oss.

Värmeljus är bra. TV’n är bra (den som nästan alltid tyvärr står död under sommarhalvåret). Små uppiggande grejer är bra (typ, nya skor, en nyupptäckt artist eller fenomenal skiva, folk som får en att skratta, boxar och musik-dvd’s etc.). Och fotbad med oljor i är sjukt bra.

Så överlever man mörkret.

Finfrämmande

Halv sju imorse sprang Lo in och väckte mig. Vi åt frukost och såg Teletubbies (snurrig blev man av dem) och Nicke Nyfiken som hittade ett dinosaurieben. 

Ru, som annars är van att få all uppmärksamhet, går in i nåt slags ”tillbaka-till-barnastadiet-beteende” när vi gästas av Lo. Har läst att det är ganska vanligt att barn till småsyskon, t.ex., kan göra på det viset. Så även kattsläktet tydligen. Men han är mycket duktig.

Vi tog bussen (i vilken vi var de enda under 65) till Djäkneberget. Lo sov hela vägen. Tanterna och farbröderna tittade och log. Man får aldrig så mycket leenden mot sig som när man går med en barnvagn.  Det kändes höst med löven på marken. När han kvicknade till hade han en damm mitt framför ögonen: ”Pippifåglar!”, utbrast han yrvaket med pekfingret i luften och syftade på änderna i vattnet.

- Om 60 år är det han som får dra runt på mig och visa fåglar.

”Aster ‘iiiiiina” är det namn jag föredrar att gå under även då. Hoppas det står klart för honom.