Att ”skildra en komplex verklighet”

”Jag tror inte jämställdhet hör hemma i sängkammaren”, säger Jessica Zandén som tillsammans med väninnan Cecilia Gyllenhammar ”vill ha tillbaka den riktige mannen”, vilket tycks ha retat upp en del under den senaste veckan.

 

Och jodå för sjutton – visst begriper man hennes huvudsakliga poäng (även om det är lite…intressant formulerat på sina håll) och att hon vill röra vid något djupare än det sätt flera bokstavligt tycks ha tolkat texten ifråga på: Att männen ska hjälterädda förhållanden genom att bli mer macho, fördöma blöjbyten på sina barn och börja slå sina kvinnor mer.

 

Om detta tar frågan framåt eller bakåt kan det ju råda delade meningar om, men hur det än må vara så har åtminstone den svenska jämställdhetsdebatten vaknat till liv och fått sig ett litet uppsving. Det är väl kanske det viktigaste?

 

Om inte annat är det mycket underhållande att följa. Det har blivit ett jäkla liv på folk, helt enkelt. Tonen går lite så här: 

”Där sitter två gammelkärringar på fyllan i Grekland, suktande efter lite medial uppmärksamhet, och totar ihop en text som bottnar i deras egna privata destruktiva längtan som inte bör ha något med jämställdhetsdebatten att göra”. 

Underhållande var ordet!