Odell och Rytel

Det är ju ett förskräääckligt medialt fokus som lagts på Odell och Rytel-personligheter these days. Jag kan lätt sträcka mig så långt att jag tycker Odells konstprojekt är intressant och fyller en funktion genom att förhoppningsvis få folk (både innanför och utanför slutenvårdsstängslen) att stanna upp och tänka en stund.

Men jag gillar inte mediernas upphaussade ”kvinnor kan”-prägel (ni minns Robinson-Birgitta för ca 10 år sen? – OM ni gör det så inkludera hennes dialekt och tonläge i det hela). Varför ska man underskatta så förbannat? Vi vet att kvinnor kan. Vi kan så jävla mycket (på både gott och ont). Jag vet att kvinnor kan och behöver inte få det uppkört i ansiktet genom fulfeminismexempel på kvinnor som gillar offentlighetsgagga om att de är blottare och tycker om att ”äckla sig offentligt” – i försök att påvisa just detdär tröttsamma ”kvinnor kan”-begreppet. Och att glida på att man är en kvinnlig förövare, som Rytel gör, genom att mena på att man [citat] ”tröttnat på att män snott patent på att vara förövare” är ett jäääävla fruntimmerskackel som inte på långa vägar hör ihop med vad som, för min del, är verklig feminism överhuvudtaget.

”När män framställs som mördare, kvinnohatare, våldtäktsmän är det ingen som tycker det är läskigt. Men så fort man ser utsatta män i en film då är det synd om männen.
Nej, män får inte ta patent på att få bete sig hur som helst. Den tänker jag ta tillbaka.”

-Jomen..gör det du.. Det är ju sååå före i tiden, pk och chict att gå under kombinationen kvinna+feminist+blottare+porrfilmare i dessa dagar. Fortsätt så, Finblottare, och ta den enkla vägen för kvinnans rätt. Halleluja!

——–
Andra bloggares åsikter om Anna Odell, Joanna Rytel, konst, psykos, psykvård, tvångsvård, media, feminism, blottare, kvinnor kan, feministisk porr

Förr, på mitten av 90-talet, skrev man om Ing-Marie Carlssons hönsgård och hur ofta Kim Anderzon rakar benen på nöjessidorna i kvällstidningarna. Nuförtiden kretsar mångt och mycket kring hur många hjärtattacker Lasse Brandeby fått under Let’s Dance och vilka bloggar och andra digitala nöjesfält Alex Schulman går under. Jag tycker man kan hålla sig till de där hönsen och rakade benen istället alltså…

Törs man läsa tidningarna en dag som den här? De kryllar ju av aprilskämt.